BeccsDiary

Hej.

 

2 månader kan tyckas som väldigt lång tid. Men det har gått försvinnande fort, kan knappt förstå. Och idag har tankarna verkligen vandrat kring hur vi använder vår tid.

 

Igår kom ett fruktansvärt besked, de samlade oss hela avdelningen i fikarummet på jobbet på förmiddagen och meddelade att en kollega åt oss har hittats död av sin sambo i sitt hem. Denna fina, fina kille, världens snällaste, kommer jag inte att möta i korridoren något mer. 25 år, frisk. De vet ännu inte dödsorsaken.  

 

Chocken är helt obeskrivlig. Jag gick tillbaka till min arbetsuppgift och tårarna kom. Min chef kom in och sa att allt arbete skulle upphöra denna dag pga skaderisken när tankarna är på andra saker. Runt omkring mig fler chockade ansikten, fler tårar. De satte fram ett bord med vit duk, en röd blomma, ett ljus, en bok och hans foto. Jag tittade på honom i timmar, tårarna slutade aldrig rinna. Åkte och hämtade Tommy, vi la oss direkt i sängen när vi kom hem och jag kramade honom allt jag kunde tills vi somnade. 

 

Idag har tårarna upphört men tankarna återgår alltid till honom. Och hans käraste, familj och mina kollegor. Alla vars liv på det ena eller andra sättet aldrig blir detsamma. Vill inte förstå att han inte finns mer. Åtminstone inte i fysisk form. Pratade med några kollegor idag om det, och vi vet alla att våra korridorer lämnar han aldrig. <3

 

Det är också en riktig tankeställare. Det finns ingen förklaring. Det finns ingen rättvisa, bara fruktansvärd slump. Uppenbarligen kan vad fan som helst hända vem som helst. Därför blir den ständiga klychan att ta dagen som den kommer så jävla viktig. Du fattar liksom aldrig vad du har förrän det är borta, det händer alltid någon annan.

Men så mycket kan jag säga, saker ter sig klarare och man inser hur skört det är.

 

Och än om det med tiden mattas av, ska jag göra mitt yttersta för att se det fina man har i alla lägen man inte känner sig så bra, lyckad eller glad. Redan innan detta hände har jag sedan någon dryg månad tillbaka haft en lätt depression med dålig sömn, dålig matlust och allmänt noll motivation till nått. Detta ligger såklart kvar med detta dunkel över sig, men jag känner också en otrolig tacksamhet för det jag har.

 

Det någon annan inte längre har kvar..

 

Så ta hand om er!! Njut och ta tillvara på allt det fina vi har här i livet!

 

PoK