BeccsDiary

Och det är med stor stolthet jag nu för förhoppningsvis sista gången sitter uppe och nattsuddar en söndag natt för att vända dygnet för en ny jobbvecka. Ska de nattsuddas ska de va för roligare anledningar. :P

 

Har nu min sista jobbvecka på nattskiftet framför mig och det känns helt underbart! <3 Är dessutom min sista jobbvecka innan en månads ytterst välförtjänt semester. Tror dock inte jag riktigt förstått varken det ena eller det andra ännu, men de kommer väl. Känns ganska kluvet faktiskt för det finns inget jag är gladare för eller har längtat mer efter på sistone än att få slippa nattskiftet, men på något konstigt sätt känns det lite ledsamt och vemodigt också. Sen det lilla "utbrottet", om de nu ens kan kallas det, vi hade en månad efter att jag börjat på natten i skiftlaget har det faktiskt gått jättebra, vi kommer fint överens och även om det är väldigt speciella människor så tycker jag faktiskt om dem, på sitt eget sätt liksom. Och jag kommer sakna dem oxå de vet jag. Det är otroligt kompetent folk och mycket duktiga på de dem gör, all cred till dem som ständigt jobbar i uppförsbacke med mycket skit och lite bemanning. Men ett halvår nattjobb är nog för mig. Så på onsdag blir det ett rejält tack-för-mig-party, jag ska göra en smörgåstårta och bjuda gänget på då blir de nog glada. :)

 

Men så är det. Har nu precis sett första Sex And The City filmen och som vanligt börjar tankarna snurra tusen varv efter jag tittat på denna fantastiska historia. Det har varit mitt underbara söndagsnattsnöje att titta igenom hela boxen med alla 6 säsonger (bara för 3 ggn...) och nu är snart filmerna avklarade (film 2 startas så fort detta inlägg är klart hehe). Jag älskar allt med dem och jag känner mig som en sån del i det hela. Det är vackert, glamoröst, romantiskt, spännande och heart breaking. Jag bara älskar det! <3

 

Ändock är det mycket tankar som alltid startar i min skalle när jag tittar på det. Jag tänker på mig, mitt liv, mina val. Maan alltså, ofta har jag så svårt att förstå att jag bara är 23 år (om 5 dar iaf..). Känner mig bara så himla.. Ja men typ vuxen ibland. Hur man lever och har det. De är klart, jag har ju haft lite av en identitetskris på sistone, och den började väl egentligen redan i april när jag åkte till Tyskland på tjänsteresan. Det var första tillfället jag och Tommy på riktigt varit ifrån varandra i någon längre utsträckning sedan vi vart tillsammans och den livstil vi hade den veckan fick mig ju verkligen att fundera. Nattjobbandet har tärt mycket på vårt förhållande, faktiskt mer än jag nog egentligen velat erkänna. Det är precis som att det smugit runt i bakgrunden, vi har levt på som vi gjort hela tiden men där bakom saknas något som bildat ett litet tomrum. Ett tomrum i magtrakten som jag inte känt förut.

 

Vad det är vet jag inte men jag hoppas och tror att det ska ordna upp sig nu när vi får semster, vi är lediga från våra jobb, får sova tillsammans alla nätter och har tid igen att hitta vad som behövs i tomrummet. För det skrämmer mig som fan det här. Jag känner mig överlag lycklig, vi har det jättebra, har ett vackert hem, härliga vänner och bra jobb men något naggar och tär och det gör mig helt livrädd. Aldrig innan har jag träffat någon som så villkorslöst älskar mig precis så som jag är och den vill jag aldrig, aldrig någonsin släppa eller tappa.

För jag älskar d i g, Tommy Mellberg, mer än någonting annat.

 

Usch då så allvarligt det här blev, och väldigt ärligt och rakt ur hjärtat känner jag, men det är egentligen det jag har min blogg till. Här skriver jag det jag inte kan sätta ord på riktigt och så är det bara. Kan jag inte ha mina girlfriends for life (ni vet vilka ni är <3) nära när jag behöver dem måste de få veta på nått sätt. Älskar er tjejer, och saaaknar er så hjärtat blöder!

 

Nä nu blir det lite happy ending med Carrie o Co, så får jag fortsätta se fram emot mitt sedan. ;)

Ha de gott go vänner, och en superhärlig sommar och semester till alla!!
PoK!