2011...

Nu är julen över, familjen har åkt hem och allt är stilla lugnt. Det har varit en underbar jul, massor av mys, skoj och god mat och gotta. Och säkerligen några extra kilo, men de får man ta tag i sen. Det får de va värt!

Är fortsatt förkyld, de började nåra dar innan julafton med halsont som envist håller i sig. Men de kunde vara värre, nu hoppas jag bara det ger med sig lite till på lördag. Då ska vi till Tommys syster och hennes kille för lite nyårsupé, fest o skojigheter så då vill jag vara pigg och fit for fight. :)

Idag har jag tagit mig an tvättberget som på något vis skapats på sista tiden, vet inte hur det gick till. :P Tur de finns tvättstuga för såna mängder, haha! Skulle egentligen ha försökt komma ut och röra på mig med, men orken räcker inte till. Blir dessutom andfådd (stavas??) av minsta lilla då jag är så täppt. Får nog lov att acceptera mina tillfälliga begränsningar.

Sitter också och reflekterar lite över det gågna året. Hur var mitt 2011?

Egentligen måste jag nog backa tillbaka till våren 2010, för det var redan då jag började ett nytt liv och blev en ny person. Jag var less på att vara försiktig, försynt, ha dåligt självförtroende och självkänsla och inte ta för mig av livet. Så jag sökte mig min första egna bostad, som jag fick i slutet på juni/början på juli med inflyttning i augusti. Under den tiden träffade jag också en del nya människor, en spännande och utvecklande tid som var mycket rolig.

Det var också under den här perioden jag träffade han med stort H, mannen i mitt liv och min stora kärlek. Min fina Tommyboy. Jag hade bara bott på Alpvägen en vecka själv när han flyttade in till mig. Tanken vara först bara en vecka i väntan på hans nya bostad, men han blev kvar. Och det var klart jag hade mina tvivel. Skulle vi verkligen klara att bo två personer på 30 kvadrat, jag med mitt kontrollbehov på saker, ordning och reda? Skulle han stå ut med mig med skavanker och knasigheter? Skulle jag våga lita på att han skulle stanna med mig, för vem skulle nånsin vilja ha och älska mig?

Men det gjorde han och det gör han. Med över ett år tillsammans på 30 kvadrat tror jag mig ha bevis nog.
Och det blev ett nytt år 2011 och nu för bara några månader sedan flyttade jag med min kärlek 60 mil söderut till Huddinge, Stockholm. Nu bor vi dubbelt så stort, perfekt och jättemysigt. Och kärleken lyser starkare än nånsin måste jag säga.

Ingen, allra minst jag, hade trott den våren 2010 att detta nånsin skulle ske. Men jag ångrar inte en sekund. Det har varit den mest fantastiska tid i mitt liv nånsin och året som nu har gått är oförglömligt.
Jag är och känner mig som en ny person. Jag accepterar den person jag är med skavanker och allt och tror äntligen på mig själv. Jag kan, jag vill och jag vågar och ingen bestämmer över mitt liv förutom jag själv. Jag har det otroligt bra med fantastiska människor omkring mig. Och inget gör mig lyckligare än varje sekund med min T. Han är den mest otroliga person jag vet, för han är så fantastiskt fin och underbar och han älskar mig villkorslöst, precis som jag är.Vackrare är svårt att få.

Jag älskar dig Tommy Mellberg. <3

Det var allt för nu, vi hörs igen nästa år! :)
Gott nytt alla!

PoK

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0