Tankesnurra

Dags igen! :)

Utbildningen i Gävle var jättekul! Vi bilade både ner och upp igen så det var ju himla bekvämt. Bra boende och frukost på vandrarhem. Lokalen var bra och Håkan Thorsell som höll i utbildningen var lättsam, underhållande och tokbra på att prata, man tappade inte intresset en sekund alltså! Så de va prat o disskutioner, grupparbeten o lite praktiska övningar. Skoj skoj! :)

Sen hade jag ju pratat om nästa utbildning, KLK1an där. Kommer dock inte få gå den nu då jag inte gått Åhej-buggkurserna. Tråkigt då det är Håkan som ska ha den utbildningen också och att de andra jag var på utbildning med nu ska gå, men de känns samtidigt skönt. Var på ett möte inför kurserna som startar nästa vecka där vi hade genomgång och jag märker ju där att jag inte gått Åhej-kurserna, det fattas en del pedagogik för mig. Så då blir de bra att "få lite mer kött på benen" innan jag drar iväg på utbildning. Ganska skönt att få de två helgerna fria nu i vår med faktiskt. De blir lätt massa på en gång! 

Jahapp, denna vecka har varit kolugn. Inget jobb har ringt, så jag har tittat på film, gått promenader, haft möten, danstränat, gymmat och fotat lite. Rätt nice! :) Kan va bra att ta det lite lungt med, så man håller förkylningen i schack. Och dessutom ska jag iväg igen till helgen, denna gång ska vi dock bara till Wången (typ 5 mil eller så bara) och ha kick-off typ med kursledargruppen. Bara umgås och ha kul för att lära känna varann bättre så de blir säkert roligt. :) 

Satt så ere med det.
Känner mig väl rätt okej, lite ensam ibland. Det är precis som att ifall jag inte umgås med folk på ett par dar får jag abstinensbesvär. Kan vara va som helst, bara titta på en film eller käka ilag eller nått, men jag vill ha nån omkring mig mestadels. Vill att folk ska höra av sig och bry sig. FUCKIN EGO. Kan eller snarare vill som liksom inte inse att folk har egna liv utan mig. Önskar att jag kunde få vara med jämt. :P

Nä, skämt åsido, de har börjat kännas jobbigt. J och E har börjat träffa brudar på ett annat sätt och dagen då de är ihop med nån är kommen när som helst och då kommer jag vara ett minne blott. Tyvärr, så kommer det att bli, det vet jag av erfarnenhet. Och det gör mig SKRÄCKSLAGEN! De betyder 1000 ggr mer för mig än vad jag gör för dom och det känns jättejobbigt. Och det sätter en dum jävla press på mig som jag inte vill ha att själv hitta någon. Självklart förstår jag att det är naturligt, när man träffar nån o kanske flyttar ihop osv osv blir ens kamratrelationer annorlunda men jag tycker inte att det ska behöva vara allt eller inget. Det går att ha båda, de är jag övertygad om. Självklart vill jag att de ska hitta någon och bli lyckliga, men jag vill att vår vänskap ska finnas kvar ändå. Så jag hoppas och hoppas att när de nu träffar någon så kan man få finnas kvar på åtminstonde ett litet hörn. För jag vet inte vad jag gör utan dom. Älskar att umgås med dom. "Mina" gopöjkar... <3

Ok, nu har jag fått skriva av mig lite.
Ha de hörni! PoK!     

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0