Woot?
Kan fan inte fatta att helgen blåste förbi så fort! Sorgligt och bedrövligt.
Iallafall. Hade myskväll med Frida i fredags. Middag och dans på näset i lördags. Trevligt och helt okej kul sådär. Inget klår toppenkvällen med Mickeys och Date asså... :)
Och nu är det ny vecka. OMG tiden flyger. Är nästan lite förvirrad över det hela just nu, de känns som man inte har koll på tillvaron och sitt liv, veckorna rinner bara igenom och man hinner inte greppa dom liksom... Kan inte hjälpa att fundera, är detta vad jag vill? Kommer det vara såhär nu? Är detta mitt liv? Jadu. Det är inte lätt att försöka bestämma sig för att saker är rätt. Men jag är däremot proffs på självförnekelse. O'yes, i allra högsta grad! Jag går runt och intalar mig själv att allt är som det ska vara, att jag duger och att jag gör rätt. Jag intalar mig också att jag är glad, positiv och obeymmrad över vad som sker i mitt liv. Fungerar alldeles toppen. En stund iaf.
Men samtidigt så är det nog såhär de får lov att vara. Jamenar, ännu är ju det mesta jag har för mig för tillfället alldeles nytt så jag har ännu inte vant mig. Det kommer. Måste bara tro. Hoppet är det sista som överger en heter det ju!
Jaja. Antar att denna vecka ser mest ut som den förra, skola o träna o umgås. De är vad mitt liv är.
För övrigt känner jag mig trött. Så otroligt trött. Sover alldeles för dåligt för jag ligger halva nätterna och tänker. Jag saknar. Jana. Bettan. Erik. Jag känner mig ensam och jag vill vara ifred. Det är typ bara massa tankar som bara springer fram och tillbaka o jag får fan ingen ordning.
Janabanana. Läser din blogg och vill bara sätta mig på första bästa tåg ner och bo under din säng, kanske komma fram och få en kram ibland. Deal?
Erik mannen. Blir inte klok på det där asså. Han var oxå på dans i lördags. Kom fram, sa hej, gav mig en kram, vi dansade. Hittade mig till pausen o frågade om vi skulle fika. Jag hängde på. Vi satt tysta i 30 min. Kanske utbytte en mening. Sen dansade vi sista dansen och när den var slut kramade han mig hårt jättelänge. Sen skulle jag åka, sa hejdå till Jonas, S-O och sist honom. Kram och tack för ikväll.
Jag tycker inte om obehagskänslan i min mage. Kan vi inte ens prata längre? Det bara skär... :'(
Men, jag ska räcka ut en hand och se om han tar den. Kan inte annat än hoppas...
Ja, detta var säkert ett lika förvirrande inlägg för er som för mig, men ja hade en massa tankar jag ville skriva av mig. Och jag mår bra o försöker vara glad och positiv, så allt faller nog till rätta till slut. :)
Ha de gott alla, PoK!
Iallafall. Hade myskväll med Frida i fredags. Middag och dans på näset i lördags. Trevligt och helt okej kul sådär. Inget klår toppenkvällen med Mickeys och Date asså... :)
Och nu är det ny vecka. OMG tiden flyger. Är nästan lite förvirrad över det hela just nu, de känns som man inte har koll på tillvaron och sitt liv, veckorna rinner bara igenom och man hinner inte greppa dom liksom... Kan inte hjälpa att fundera, är detta vad jag vill? Kommer det vara såhär nu? Är detta mitt liv? Jadu. Det är inte lätt att försöka bestämma sig för att saker är rätt. Men jag är däremot proffs på självförnekelse. O'yes, i allra högsta grad! Jag går runt och intalar mig själv att allt är som det ska vara, att jag duger och att jag gör rätt. Jag intalar mig också att jag är glad, positiv och obeymmrad över vad som sker i mitt liv. Fungerar alldeles toppen. En stund iaf.
Men samtidigt så är det nog såhär de får lov att vara. Jamenar, ännu är ju det mesta jag har för mig för tillfället alldeles nytt så jag har ännu inte vant mig. Det kommer. Måste bara tro. Hoppet är det sista som överger en heter det ju!
Jaja. Antar att denna vecka ser mest ut som den förra, skola o träna o umgås. De är vad mitt liv är.
För övrigt känner jag mig trött. Så otroligt trött. Sover alldeles för dåligt för jag ligger halva nätterna och tänker. Jag saknar. Jana. Bettan. Erik. Jag känner mig ensam och jag vill vara ifred. Det är typ bara massa tankar som bara springer fram och tillbaka o jag får fan ingen ordning.
Janabanana. Läser din blogg och vill bara sätta mig på första bästa tåg ner och bo under din säng, kanske komma fram och få en kram ibland. Deal?
Erik mannen. Blir inte klok på det där asså. Han var oxå på dans i lördags. Kom fram, sa hej, gav mig en kram, vi dansade. Hittade mig till pausen o frågade om vi skulle fika. Jag hängde på. Vi satt tysta i 30 min. Kanske utbytte en mening. Sen dansade vi sista dansen och när den var slut kramade han mig hårt jättelänge. Sen skulle jag åka, sa hejdå till Jonas, S-O och sist honom. Kram och tack för ikväll.
Jag tycker inte om obehagskänslan i min mage. Kan vi inte ens prata längre? Det bara skär... :'(
Men, jag ska räcka ut en hand och se om han tar den. Kan inte annat än hoppas...
Ja, detta var säkert ett lika förvirrande inlägg för er som för mig, men ja hade en massa tankar jag ville skriva av mig. Och jag mår bra o försöker vara glad och positiv, så allt faller nog till rätta till slut. :)
Ha de gott alla, PoK!
Kommentarer
Trackback
