Söndagsmelankoli
Japp, söndag o deppig såklart. Dessa dagar då man gruvar sig inför den nya veckan o funderar för mycket på sitt liv. Uscha.
Iaf. Har i helgen varit i Åre med ungdomar från ÖBRK. Vi bodde på Continental In o hade massa skoj för oss, bad, dansträning, lekar osv. Det var teambuilding som gällde o de va riktigt skoj! Vi var väl med oss sex ledare ett 40-tal som var iväg. Det negativa var att jag är så grymt förkyld och att jag missade Fålings i Laxsjö. Eller rättare sagt att jag missade en helg hos J.
Och ja. Jag har halkat tillbaka på honom igen. Forum gjorde mig påmind om allt jag gillar med honom. Men jag fattar för guds skull inte VARFÖR jag börjar tänka på honom igen. Kan jag inte fatta nångång att han ändå inte vill ha mig och att det är fullständigt meningslöst att fortsätta tänka o hoppas på honom?? Suck. Nånstans därinne vägrar hoppet att slockna. Tänker på honom jämt.
Men han gör det inte direkt lättare heller. Förra gången jag tänkte åka dit upplevde jag att han egentligen inte ville ha mig där och den här gången blir han besviken då jag inte kommer. Hur ska man tolka det?? Och varför tolkar jag det överhuvudtaget, så jävla meningslöst! Jag vet ju att det aldrig kommer bli nått med den pojken iallafall!
Jag måste nånstans i mitt undermedvetna gilla att plåga mig själv. Så här är det ju jämt.
Men men. Kan ju distrahera mig med annat så länge, har ju som vanligt MASSA plugg HELA tiden..
Får vi se hur de blir med saker och ting.
Ha det, PoK!
Iaf. Har i helgen varit i Åre med ungdomar från ÖBRK. Vi bodde på Continental In o hade massa skoj för oss, bad, dansträning, lekar osv. Det var teambuilding som gällde o de va riktigt skoj! Vi var väl med oss sex ledare ett 40-tal som var iväg. Det negativa var att jag är så grymt förkyld och att jag missade Fålings i Laxsjö. Eller rättare sagt att jag missade en helg hos J.
Och ja. Jag har halkat tillbaka på honom igen. Forum gjorde mig påmind om allt jag gillar med honom. Men jag fattar för guds skull inte VARFÖR jag börjar tänka på honom igen. Kan jag inte fatta nångång att han ändå inte vill ha mig och att det är fullständigt meningslöst att fortsätta tänka o hoppas på honom?? Suck. Nånstans därinne vägrar hoppet att slockna. Tänker på honom jämt.
Men han gör det inte direkt lättare heller. Förra gången jag tänkte åka dit upplevde jag att han egentligen inte ville ha mig där och den här gången blir han besviken då jag inte kommer. Hur ska man tolka det?? Och varför tolkar jag det överhuvudtaget, så jävla meningslöst! Jag vet ju att det aldrig kommer bli nått med den pojken iallafall!
Jag måste nånstans i mitt undermedvetna gilla att plåga mig själv. Så här är det ju jämt.
Men men. Kan ju distrahera mig med annat så länge, har ju som vanligt MASSA plugg HELA tiden..
Får vi se hur de blir med saker och ting.
Ha det, PoK!
Kommentarer
Trackback
