BeccsDiary

Jag sa ju det. Det slår liksom aldrig fel.

"Vara vänner" är nog de ord jag avskyr mest av allt just nu.

Det har varit en bra dag. Gick en sväng på stan, hittade örhängen som jag ska ha på balen. Fikade på Törners med Jonas. Sen kom Erik, vi åt mat, tittade på film, åkte o raggade en sväng, tittade på en film till o en kopp te. Det var en bra dag.

Jonas pratade mycket då vi fikade. Det var han som tog upp DET, imponerande nog. Han hade tänkt på oss sa han. Vi fortsätter som nu tyckte han, vara vänner. Vi har ju roligt ihop. Jag vill inte göra dig ledsen sa han.
 
Men han sa också,

"Jag tycker ju jättemycket om dig."

Varför vill ingen ge det en chans då? Nog för att de orden är underbara och någonting man blir jätteglad av att höra, men varför vågar ingen ta steget längre? Blir så himla frustrerad, arg och framförallt ledsen. Det behöver inte vara svårt. Det behöver inte bli besvärligt. Jag kräver inte mycket, jag gör faktiskt inte det. Och jag tycker ju så förbannat mycket om dig!

Fan också. FAN. 

Just när jag blivit glad igen. Man ska tydligen inte ta ut någonting i förskott. Visst, än ska jag väl inte kasta in handduken. Vi ska ses en del framöver, och vem vet vad de utvecklas till. Och jag ska fråga honom rent ut varför han inte vill vara mer än vänner. Det ska jag faktiskt göra. 

Men just nu, just idag, är jag ledsen. Just nu, just idag känns det som om han sa jag hatar dig och vill aldrig mer se dig.
 
:'(